Mycket har tyckts och skrivits om D-vitaminets roll i alla möjliga och omöjliga (hälso-) sammanhang, med alltmer ökande intresse sedan några år in på 2000-talet.
En spretig uppsjö av sjukdomstillstånd har kopplats samman med D-vitaminbrist. Förutom de klassiska skelettsjukdomarna rakit (Engelska sjukan) och osteomalaci har det spekulerats i samband med typ 1-diabetes, tjocktarm-, prostata- och bröstcancer, non-Hodgkin lymfom, Crohns sjukdom, reumatoid artrit, artros, hypertoni, hjärtsvikt, muskelsvaghet, schizofreni, depressionstillstånd och obstruktiva lungsjukdomar. Sambanden har framför allt påvisats i s k observationsstudier, som kan vara hypotesskapande, men som definitionsmässigt har mycket litet bevisvärde för kausalsamband, d v s kan inte bevisa orsak – verkan. Gula fingrar ökar inte, i sig, risken för hjärtinfarkt.
Ett särskilt intresse har ägnats åt D-vitaminets roll vid olika kroniska smärttillstånd, givetvis med förhoppning om en enkel och billig lösning på ett omfattande problem medförande stora kostnader för utredning, behandling, produktionsbortfall och framför allt personligt lidande för många människor. Den senaste Cochrane-översikten på området publicerades 2015 och kan tyvärr sammanfattas med att tillgänglig vetenskap är otillräcklig för att dra så stora slutsatser över huvud taget, men att indikationer på någon större generell effekt av D-vitamin vid kroniska smärttillstånd saknas.
En liten kontrollerad observationsstudie av det möjliga sambandet mellan D-vitaminnivå och långvariga ländryggssmärtor (chronic low back pain, CLBP) genomfördes under 2012. D-vitaminnivåerna hos personer med långvarig ryggsmärta visade sig vara anmärkningsvärt identiska med nivåerna hos matchade kontroller, d v s smärtfria personer av motsvarande kön och ålder.
Vår slutsats:
The present study found no association between vitamin D level and CLBP. This finding suggests that routine assessment of vitamin D status, for the purpose of finding and treating an underlying cause of pain, is of limited value in the management of CLBP in primary care settings at similar latitudes. Vitamin D measurement in selected cases might still be justified where additional risk factors for deficiency or where additional indicators of osteomalacia are present.
The results should be extrapolated with caution, and we emphasise that the findings do not allow conclusions regarding the potential association between moderate or severe vitamin D deficiency and CLBP because of low prevalence of insufficient levels in the present sample.
Some skeletal and non-skeletal health benefits may be expected with treatment of vitamin D insufficiency even if no effect on back pain has been shown, but this notion is presently primarily supported by epidemiological studies. High quality evidence in this regard is still insufficient and the place for vitamin D supplementation in the management of chronic pain remains to be established.
Här är referensen/länken till den publicerade studien:
Thörneby A, Nordeman LM, Johanson EH. No association between level of vitamin D and chronic low back pain in Swedish primary care: a cross-sectional case-control study. Scand J Prim Health Care. 2016;34(2):196-204.